Dialog. En vill - en behöver. Inga anförande. Claes forts.

DIALOG EN VILL - EN BEHÖVER.

- Claes  - här sitter jag!

-  Hej Charlotta!

 -  Du är sen.

-  Åh, vad roligt att se dig igen.  Du är väldigt fin idag.

- Det var ju kul att du kunde få ur dig en komplimang efter åtta år.

 - Men oj, nu tog du väl i. Jag har saknat dig så mycket.

- Det var ju så dags. Jag har papprena med mig.

-  Ska jag beställa  in kaffe åt oss. Och en sån där god mazarin som du tycker så mycket om?

 - Jag bantar.

 - Så klart - Just,det - du vet ju inte det, men jag har blivit uppsagd från jobbet.

-  Hoppsan. Det var ju särdeles tråkigt, Claes.

- Det har varit ganska jobbigt de senaste veckorna. Väldigt ensamt.
 - Äsch, den här pennan fungerar inte. Fasen. Hur du en penna, Claes?

- Jag har verkligen längtat efter dig. Mycket.

 - Jaså.
-  Och jag har städat upp hemma.

 - Det tror jag när jag ser det. Kan vi titta igenom det här nu. Jag har inte så många minuter på mig.

 - Men du skulle väl inte vara borta förrän klockan två - vi kan väl prata lite i alla fall. Kan inte det vara lite trevligt?

- Vi har inte något att prata om, Claes.

 - Skulle vi inte kunna.... alltså. Jag önskar så att vi kanske....

 - Hade du en penna eller?

 - Kommer du ihåg den där gången på Kreta?

 - Mmm...

 - Då sade jag också att du var fin. Minns du det?

- Claes. Två gånger på åtta år är ingen gång. Kan du ta och skriva på här nu, så vi får det ur världen!

 - Jag trodde jag kunde bygga en tidsmaskin.

 - Förlåt?

 - Äh, det var inget. Här är pennan, ge mig papprena nu.

 -